Usch, satt nyss och kollade i Sofies fotoalbum, och tittade på bilderna från studenten och studentveckan! Jag kan fortfarande inte fatta det, jag har tagit studenten! Och jag trodde aldrig jag skulle säga det, men fy vad jag saknar allt! Självklart är det fortfarande skönt att slippa alla lektioner, men resten! Jag skulle inte tveka en sekund, och skulle ge allt för att uppleva studentveckan och studenten igen! Alla skandaler, alla underbara människor, all sammanhållning, Per westins hue, när han försökte vara en av oss, ALLT! Och än en gång vet jag att jag inte är ensam om att tycka det! Men så är det, alla människor får uppleva detta en gång i sitt liv, men alla vill uppleva det igen! Och jag har nog fortfarande inte fattat att jag måste jobba för att ha ett liv, och pengar, jag har ingenstans som jag MÅSTE gå till(om jag inte vill ha pengar alltså:P). Det finns inget ställe som längre känns som föralltid, ingenstans där alla är i min ålder, och ingenstans där det man gör tas för givet. Nu gäller det att visa framfötterna, och slita! Nu kan man inte hoppa över en lektion eller 2, och man kan absolut inte sjukanmäla sig för minsta lilla. Nej nu är det tvärt om, vi har alla gått från en värld till en annan! Och jag ska inte klaga, jag har ett jobb, som ger mig pengar, men jag har inte mina soffor där vi tränger ihop oss för att alla ska få plats, jag  har inte mina bänkar utanför där jag kan sitta och sola och snacka skit, med en glass i handen, och jag har framför allt inte alla jag känner, med mig varje dag! (Men jag har dock ett par väldigt sköna fotöljer på jobb :D) Förr hatade jag folk som sa att dom saknad, så kan man absolut inte det på sae skolan, jag var beredd att skälla ut dom direkt, men nu förstår jag, och jag måste medge att jag hade fel! Men det tog mig inte lång tid att komma på! Jag och alla runt om mig börjar bli vuxna, och ska snart leva dedär tråkiga livet som alla andra, Jobba sova äta, jobba jobba jobba.. även om man kan leva livet kan man ändå inte det på samma sätt, och det är fruktansvärt när den tanken slår en. Även om jag trivs på mitt jobb, så trivdes jag rätt bra med mina skollov, raster, och när alla lärare bad oss vara tysta! Man ska ta vara på sina tre sista år, även om de är ett rent helvete!

Jag har inte skrivit detta för att klaga eller för att jag inte trivs med mitt liv, men jag vet att det inte bara är jag som känner såhär, och jag har faktiskt fattat att allt var så mycket lättade i skolan! Jag trivs som sagt på mitt jobb, och med mitt liv, men det var faktiskt som alla sa, jag fattade inte hur bra jag hade det. Men jag är fortfarande fruktansvärt glad över att jobba istället, för alla prov, läxor, projekt osv dödade oss! Jag är riktigt glad att slippa det!

Usch som jag längtar till helgen! Sandras äckligt mysiga stuga för oss själva, och jag ska få vara där, med tre av dom som betyder mest! Det kommer bli riktigt underbart =)

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen!
Mighty, mighty SP

Sovgott allihopa,  
tja!